Kategori: Okategoriserade

Herkules ligger, sedan i början av december, på sin vanliga plats igen. Alltså akter om Fryken, utanför Operan. Det har inte hänt mycket sedan senast, med undantag för sedvanligt underhåll och tillsyn. När vi återkom till vår liggeplats visade det sig att den landgång vi tidigare haft, inte längre låg på sin plats. Troligtvis har väl någon, eller några, roat sig med att försöka sjösätta den. Så troligtvis ligger den på botten. Får väl dyka ner och kolla när det har blivit lite varmare i vattnet, förslagsvis 25 25 grader. Nu hör det till saken att den landgången inte tillhörde de bättre, och hade med all säkerhet blivit utdömd vid besiktning.

Men nä’r nöden är som störst är hjälpen som närmast, heter det ju. Vår företagsamme, eminente, maskinchef och tillika ordförande, Lasse Z. Bad mig en dag följa med ut till Svitzers. Det var inte svårt att uppfylla den önskan, så en dag för ett tag sedan styrde vi kosan mot Nya Varvet. Upp på kontoret. Lasse gick genast i närkamp ( på ett elegant sätt) med den unga damen bakom disken, och det tog inte lång tid förrän hon lydde hans minsta vink och började söka lämplig befattningshavare att ställa vårt spörsmål till. Han som hade hand om det, jag tror att det var en lagerförman, var genast med på noterna. Han visade oss bort till en landgång, i behov av mindre reparation av bl.a. fästen till stöttor. På stående fot lovade han oss den, men bad oss lämna kvar den relings-lejdare som låg ovanpå. Det var lätt lovat eftersom vi har två stycken dylika ombord.
Vi vände hemåt, ganska belåtna.

Några dagar senare , i samband med Bohusläns förhalning från Gotenius till sin vinterplats, fick vi hjälp av Gotenius med deras lilla pick-up. Vi åkte ut och lastade på lejdaren som sedan fraktades ut till Gotenius Varv för iordningställande.
Så häromdagen ringde Lasse mig och berättade att nu var landgången på plats. Enligt honom den finaste vi haft, vilket verkar vara troligt när Gotenius har stått för reparationen.
Den landgången, tre meter lång i aluminium., är nu, genom Lasses försorg, fastkedjad ordentligt så att den inte av ’misstag’ ramlar si sjön.

Om man inte visste det förut, så vet man det nu. Det är otroligt vad mycket hjälp man får om man har problem! Detta är naturligtvis inte det enda som har hänt. Akterdäcket, akter om skansen, har blivit reparerat på ett par ställen som Holger har kört rent. Det finns lite kvar att köra, men det hoppas jag skall bli av när vädret blir lite bättre, d.v.s. när temperaturen har gått upp några grader.

Kalle

Herkules ligger fortfarande vid Gotenius varv. Inga körningar har varit aktuella, så vi passar på att bättra på ombord, nu när vi har nära till hjälp. Den 4/10 bjöd vi in Gotenius gubbar till ärtsoppa vid lunch- Till soppan serverades också varm punsch. Sedan bjöds det på Holgers hemma gjorda pannkakor med sylt. Av döma av de belåtna leenden som satt på våra gäster efter kaffet, så var det hela till belåtenhet. Vi fick reda på att alla berörda inte fått chansen att deltaga. Så på stående fot beslöts att ordna ännu en sittning.
Den blev av den 18/10, och resultatet blev likadant som efter den första, en drös belåtna gubbar som gick tillbaka till jobbet.

Vad som i övrigt har hänt är att maskinrummet har rengjorts, kölen länsad. Så småningom skall vi väl även få lite ny färg där nere.
Sedan har startluft-kärlen förberetts för klassning. Manluckorna har tagits bort, och Lasse och Börje har inspekterat desamma.

På däck håller nu Holger på med att renköra ståldäcket akter om skansen. Det finns ett par hål i det, och detta är ett bra sätt att leta efter nya. Sedan får vi tillfälle att lägga dit lite ny plåt där det behövs. Jag fattar inte hur Holger hinner med allt han gör, han måste ju ha ett hem att ta hand om också!

Själv har jag inte varit speciellt aktiv ombord den sista tiden. Det finns tyvärr en del annat som har tagit min tid i anspråk. Men förhoppningsvis skall det ändra sig snart så att man kan räkna in sig i det gänget som gör nytta ombord.

Kalle

Herkules ligger f.n. vid Gotenius Varv Hon kördes över fredagen den 13/8. På bryggan skötte Johan Jahnberg kontrollerna med den äran, och i maskin, som vanligt, Lasse Zimmerman. Med på resan var även Holger Andersson och undertecknad. Under den korta körningen hann Johan konstatera att KaMeWa-kontrollen fungerade bättre än den gör på den båt han normalt kör.

Lasse har varit nere i AP (akterpiken) (författarens anm.) och kollat däckets kondition. Det var mycket rost där nere, och vissa förstärkningar kommer att bli nödvändiga.

Torsdagen den den 27:e var Lasse och jag ombord för att tillsammans med Thomas Hermansson undersöka däcksplankornas kondition på huvuddäck. De är i ganska dålig form, i alla fall ut mot sidorna. Med tanke på att det 1939 målades med blymönja kan vi hoppas att ståldäcket under inte ser alltför risigt ut. Thomas kommer att lämna en offert på uppskattad kostnad för att byta däcket. Vi diskuterade också metoden att lägga trädäck direkt på stål. Det gick nog bättre på den tiden när Herkules byggdes, än det gör i dag. De fina medel som då fanns, får inte användas idag.
Det hela slutade med att vi var rörande överens om att det bästa för oss vore att lägga underslag av ek, 50 x 6 mm, väl inoljat, under däcksplankorna. Då kommer luften att få tillträde under plankorna och eventuellt vatten får en chans att rinna ut. Däcksplankornas tjocklek kommer sedan att anpassas med tanke på underslagens tjocklek. Men först gäller det att se till att vi har den ekonomiska möjligheten att genomföra jobbet.

Under de närmaste dagarna kommer Lasse att spola av durkarna nere i maskin, och sedan få länsat ut att spillvatten. Att hålla rent är otroligt viktigt med tanke på brandfaran.

I övrigt är det en massa småarbeten som skall göras. Små, men ändå tidskrävande. Som t.ex. att skära ner den gamla masten på akterkant skorstenen, där flaggan tidigare satt. Det är inte så lätt att komma till på ett säkert sätt, men på något sätt måste det gå. Samtidigt kommer vi att avlägsna fästet för den extra lanternan som i bland sattes på akterkant skorstenen.

För övrigt kan nämnas att jag håller på att tillverka en ny bestickhållare. d.v.s. en hållare för transportörer, passare, tidtagarur,förstoringsglas, tidtagarur och pennor. Den som tidigare satt uppe på bryggans akterkants-skott var tillverkat av laminat och hade sett sina bästa dagar. Nu blir det teakfanér i stället. Detta är egentligen en pryl som i dag är helt onödig, men den tillför i alla fall förhoppningsvis lite atmosfär.

Lasse har haft kontakt med en filmgubbe som ville hyra Herkules för inspelning av en film om Bosse Högberg. Men tyvärr visade det sig att de hade samma problem som vi har, nämligen ont om pengar. Men vi finns i alla fall med i deras tankar för framtida kommande uppdrag. Bättre än inget.

Kalle

Saker och ting börjar så vackert falla på plats. Hoppas bara att det blir rätt plats! Akterruffen har nu återfått sitt gamla utseende. Eller rättare sagt, ett ännu bättre utseende! Holger A. Har gjort ett kanonjobb med durken och den övriga inredningen. När man nu tittar ner i akterruffen blir första infallet: ’Jag måste ta av mig skorna!’ Så fin och inbjudande är den nya durken.

Fredagen den 17 augusti styrdes kosan till Lysekil för årets upplaga av Tändkulans Dag. Som skeppare fungerade, som vanligt, Stig Samuelsson, som kommer ner från Lysekil för att köra upp Herkules, och sedan kör ner henne igen. Ett stort tack Stig! Söndagen den 19:e var Herkules åter på sin vanliga plats.

Uppe på bryggan har det ju hänt väldigt mycket på relativt kort tid. Först och främst KaMeWa:ns nya manöversystem. Lennart Isaksson från Berg Propulsion har varit ombord ett flertal gånger, alltid lika glad. Hur är den karlen funtad?? Det har rört sig om smärre justeringar. Mycket av problemet ligger nog i det faktum att de som kör är vana vid det gamla sättet, och man måste nog helt enkelt lära om. Det senare stod helt klart för mig när vi i måndags (20:e) gjorde en liten provtur i hamnen just för att Lennart skulle justera något i de hemliga boxar som sitter uppe på bryggan. Jag var med för att hjälpa till med diverse grejor, en sak som jag numera helt har funnit mig i. Befälhavare var denna resa Henrik Bergén, f.d. mästerlots. Han kunde köra med de nya grejorna!!! Han snurrade runt lite för att känna på båten, och när han sedan gick in till vår förtöjningsplats märktes ej den minsta lilla duns som brukligt är. Han smög in henne hur fint som helst och visade därmed att systemet fungerar perfekt, det gäller bara att lära sig det. Han visade med all önskvärd tydlighet att han lärt sig!

I övrigt finns det en hel del för mig att göra uppe på bryggan. Vi fick ju skaffa en ny VHF då den gamla inte längre var reparabel. Installationen fick också göras om, då de nya KaMeWA-reglagen tagit en del av den tidigare placeringen. Nu hamnade den i stället uppe under däck, en placering som känns lite bättre. Men det hänger fortfarande en del lösa kablar som skall fästas upp, plus lite övrigt omkringarbete. Nu när sommaren går mot sitt slut hoppas jag få mera tid för Herkules. Bl.a. hoppas jag kunna snygga till det på bryggan, lacka om lite teak, måla om lite här och där. Som ni märker så säger jag inte rent ut vad jag skall göra, så det är ingen som kan komma och klaga. ’Det eller det har du inte gjort!’ Det finns förhoppningsvis något som jag kan peka på och stolt utbrista ’Men DET har jag gjort!!’ Vi får väl se, men viljan finns.

Kalle

I det senaste nyhetsbrevet avslutade jag med :’Over and out!’. Det är nu dags att använda uttrycket ’Back again!’ Man skall aldrig vara för säker , så jag är väldigt glad att jag i det senaste brevet skrev att jag kanske skulle ändra mig någon gång i framtiden. Nu är framtiden här.

Sedan jag senast hörde av mig har det hänt massor ombord på Herkules. Vi har fått ett nytt däck på bryggan. Det gamla manöversystemet till bryggan hade gjort sitt, och ett nytt installerades av Berg Propultion när vi låg ute på Öckerö. Detta företag har gjort en enorm insats för vårt gamla fartyg. Nu kan den ansvarige befälhavaren angöra utan att behöva vara nervös över huruvida han skall få den manöver han vill ha eller inte. Nu får han det! Jag måste säga att det kliar i fingrarna när jag ser den nya kontrollen. Tänk att få använda den. Vilken känsla!!

Kjell Magnusson har på våren och den del av sommaren som är förliden gjort underverk med målning av utsidan och lackningen av bryggan. Hon ser nu riktigt fin ut och tål nu verkligen att visas upp. Kjell är mannen som jobbar utan stora åthävor. Jag skulle vilja träffa den som har något att klaga på hans arbete!! När Kjell är klart med något är det bara att konstatera att bättre går det inte. Han är den borne yrkesmannen.

Men problem finns det alltid. Det upptäcktes ett läckage i akterruffen. Det var vatten under durken, och det blev nödvändigt att bryta upp den och riva inredningen. Här kom Holger Andersson från Kungälv in i bilden. Han höll på och slet med rostknackning, rengöring (vilket i detta fallet innebar upptagning av en stor mängd rost). Sedan målade han och nu är det dags att lägga ny durk efter att läckan lokaliserats och tätats. Jag håller på att hyvla till plank som förhoppningsvis skall förslå till däcket. Det tar sin lilla tid med den utrustning jag har.

År 2010 fick, som tidigare nämnts, avgasröret en krök monterad på toppen Anledningen var att det inte längre skulle behövas att en maskinist klättrade upp på skorstenen för att ta av locket var gång vi startade HM. ( och sätta tillbaka det efter avslutad körning). Detta har fungerat som tänkt, men en sak vi inte räknade med var att den svenska flaggan, som nu hamnade mitt framför utblåset, var helt svart efter c:a 2 min. Nu sitter den flaggstång, som jag jobbat med ute på stugan under senvinter och vår, på plats akterut.

Premiärturen med det nya flaggspelet gick till Hönö och festivalen därstädes den 18/7. En större flagga, 2 meter lång, fick plats, och efter att ha suttit uppe hela resan från GMC till Hönö T/R var den lika fin som ny- För övrigt kan nämnas att det redan på provturen fanns en flagga akterut. Den är väl synlig på provturs-fotot, så det kan inte anses utgöra något ingrepp som stör originalet, snarare tvärt om!

Det har, av olika anledningar, inte blivit så många körningar i år, men vi har, efter vad jag förstår,ett par liggande framför oss. Nu skall inga problem sätta käppar i hjulket för oss, utan körningarna skall kunna genomföras enligt planen..

Allt för i dag

Kalle

Först och främst vill jag önska alla Herkulianer Ett Gott Nytt År. Så sent som den 14 december hade Herkules en körning i hamnen för ett klädföretag som ville använda fartyget för att ta en serie bilder, som väl antagligen kommer att användas i marknadsföringen.. Körningen blev 5 timmar lång, så det innebar ett behövligt tillskott till kassan. Nu ligger hon på sin vanliga plats, på utsidan av m/s Kalmarsund och tar igen sig inför kommande säsong.

När Herkules 1985 kom i Klubb Maritims, Västra Kretsen, ägo, var jag en av dem som var med och började att förvandla henne till den bogserare hon en gång var. Det var målning av utsidan, d.v.s hon återfick sin gröna utsidefärg. Det var ett härligt gång som sågs nere vid L:a Bommen tre gånger i veckan. Många ’goa gubbar’, av vilka några tyvärr inte längre finns med oss, samlades ombord. Vissa dagar arbetades det inte så mycket, utan det blev historieberättandet som tog överhanden. Men alltid var det en trevlig stämning, så man såg fram emot att göra sina dagsverken.

Under de kommande åren fick jag det stora förtroendet att, tillsammans med Einar Olson, vara befälhavare på Herkules. Känslan går inte att beskriva, den måste upplevas. Men för ett år sedan tog det roliga slut. Min syn försämrades drastiskt och jag fick inte längre något läkarintyg för att kunna fortsätta köra. Sedan dess har jag varit med ombord och försökt pyssla med lite av varje, men nu är det slut. Jag känner inte att jag kan bidraga med något vettigt, och då är det bättre att inse det och ’lägga av’. Nu får någon annan person ta över min roll och föra arvet vidare.

Att sitta så här och se tillbaka på de 26 åren jag har haft tillsammans med gubbarna på Herkules gör mig lite kluven. Det har varit härliga år med mycket av allt. Både elände och fantastiska ögonblick. Som tur är så glömmer man allt tråkigt, och minns bara det roliga, det som var bra. Och gudarna skall veta att det har varit skoj! Men det är ju inte omöjligt att jag, efter ett tag, kanske kommer tillbaka för att försöka göra någon nytta för Herkules. Vi får se. Till sist ett stort tack till alla de gubbar som har passerat revy och gjort tiden ombord till en fest.

Over and out!

Kalle K.

Så var det dags igen. Jag lovade tidigare en sammanfattning av vad som har blivit gjort sedan förra året, och här kommer en kort resumé. På däck har, som vanligt, Kjell M varit verksam. Han har målat ankarspel och i övrigt sett till att däcket har sett presentabelt ut. Ett nog så grannlaga arbete. Sedan har bryggan fått ett nytt trädäck runt om styrhytten. För tillfället pågår montering av en ny vindrutetorkare. Det blir en s.k. parallelltorkare, som ger ett mycket bättre synfält, och dessutom har en kraftigare motor. Sedan har även livflottarna fått sin årliga överhalning.

I maskin har det hänt en hel del. Ett nytt hydraulpaket för styrningen har monterats. HM:s systemoljetankar har tömts och rengjorts. Ny olja fylldes sedan på. Zinkanoderna på HM har bytts ut. Pannan har sotats. Dessutom har rökupptaget till skorstenen demonterats och högtryckstvättat. Det visade sig vara nästan helt igentäppt, vilket skulle kunna vara en anledning till de problem vi hade med värmepannan förra vintern. Brännaren fick sig även en överhalning. Maskinrummet har vaskats ner. En hel del el-jobb har utförts. Bl.a. har det dragits nya kablar för roderindikatorn. Ny roderindikator har installerats på bryggan och en nu givare vid hjärtstocken. Headertanken för KaMeWa demonterades och rengjordes. Styrcylindern till KaMeWa har överhalats. Ny cirkulationspump till värmesystemet har installerats.

Trots allt som gjorts med KaMeWa:n har den inte fungerat tillfredsställande, varför vi bett Berg Propulsion om en offert på ett nytt styrsystem. Offerten lyder på 117.467 Kr. Så om någon av er har ’lite’ pengar över, så vet vi var det finns hål att stoppa dem i!!

För övrigt håller jag på att tillverka en ny flaggstång att sätta akteröver. Den nuvarande placeringen är inte speciellt optimal med tanke på att HM:s avgasutsläpp styrs rätt på flaggans nuvarande placering. Jag hoppas jag har den klar för montering i vår.

Nu får det vara bra för denna gången, annars kanske det inte finns något att berätta nästa gång jag ramlar ner framför datorn.

Till sist en liten påminnelse om hur viktigt det är att vi får mer folk ombord för att hjälpa till. Det finns alltid någon varje person kan bidraga med. Kalle

Som jag nämnde i mitt senaste inlägg, kommer jag nu successivt att försöka återge vad som har hänt ombord det senaste året. Nu tänkte jag börja med de aktiviteter som Herkules varit med i.

Den 30/5 lämnade Herkules Gotenius varv med bl.a. ett nytt däck uppe på bryggan. Den första turen blev inte längre än ner till Maritiman. 7/6 var det så dags att börja tjäna pengar! Det var en körning för Volvo, där vi hämtade 24 passagerare på Eriksberg för transport till Långedrag. 8/6 kom så nästa Volvo-uppdrag. Återigen en resa från Eriksberg till Långefdrag. Även denna gång 24 passagerare. Den 9/6 fullbordades trion för Volvo. Denna gång ’endast’ 23 passagerare, men resan var densamma som tidigare. Den 11/6 genomfördes en resa med 16 passagerare från Ubåts-klubben ut till Hönö-Klåva. På hemresan genomfördes en ceremoni på Danafjorden med kransnedläggning för ubåten ’Ulvens’ besättning. 13/6 var det dags för ännu en Volvo-körning till Långedrag, denna gång med 20 passagerare Det var meningen att det skulle köärts ytterligare ångra resor för Volvo, men de fick tyvärr ställas in p.g.a. allt för hög sjö vid bryggan i Längedrag.

Årets medlemskörning gick av stapeln den 18/6 och gick till Rörö. Det var endast 12 medlemmar (förutom besättningen) som hade hörsammat kallelsen, men de fick sig en trevlig resa till livs med guidad tur på ön. Så var det dags för bröllop. Den 16/7 hämtades ett följe vid Klippan och kördes till Nya Varvet.

Den 17/7 genomfördes en resa för Postkodslotteriet med 60 passagerare. Resan inkluderade dragning i lotteriet under stillaliggande vid kaj.

Den 19/8 gick Herkules från GMC med 12 förväntansfulla resenärer upp till Lysekil för att deltaga i ’Tändkulans Dag’. Vi låg i Norra hamnen och blev kvar till söndag morgon, då vi återvände till Göteborg. Liggande i Lysekil hade vi öppet hus, och det var en otrolig mängd besökande som höll oss sysselsatta. Vädret gjorde även sitt till att liva upp stämningen

Den 3/9 kördes så sista resorna för säsongen. Under förmiddagen kördes en resa i hamnen för Klubb Maritim, Västra Kretsen, och senare på dagen fraktade vi 22 unga damer som ingick i en möhippa, frän GMC via Klippan till Styrsö Tången. Summa sumarium 11 resor, vilket väl får betraktas som godkänt.

I nästa inlägg skall jag försöka gå igenom vad som har blivit gjort ombord det senaste året. Det är ganska omfattande, så det är mycket möjligt att något glöms bort. Vi hörs! Kalle

Är det någon som har lagt märke till att jag, under ett helt år, har hållit mig borta från hemsidan? I så fall har denne helt rätt. Orsaken till uppehållet tänker jag inte fördjupa mig i, utan ni får ta det som….. låt oss säga ett datorfel! För att bekräfta att en nystart har skett, kommer jag hädanefter att benämna mina små inlägg ’Vad händer ombord?’

För att börja från början, så fick jag ganska tidigt besked om att jag inte längre kunde köra Herkules. Anledningen var att min syn har blivit så mycket sämre, så att jag inte får något läkarintyg. Det kändes onekligen lite bittert i början, men när jag väl satte mig ner och funderade över vad detta betydde för framtiden, så insåg jag att det kanske var dags för någon annan att ta över. Och så har det verkligen blivit!! Vi har nu ett par, tre, killar som kan ställa upp som skeppare. På maskinistfronten är det desto större problem. För närvarande är det endast Lasse Zimmerman som har behörighet, men även där ser vi en ljusning i mörkret.

Vad har då hänt sedan senast? Det enkla svaret på den frågan är – Mycket! Jag skall, när jag fått igång det hela igen, komma med en utförligare redogörelse för vad som sig tilldragit ombord på HERKULES. Låt oss tills vidare bara nämna att det har varit en förhållandevis bra sommar med en hel del körningar. Men som sagt, jag kommer snart att mer detaljerat gå in på de olika projekt som har genomförts. Kalle

Det har nu gått en mycket lång tid sedan jag senast var inne och berättade om vad som hände ombord. Det har sina orsaker, men jag tänker inte gå in på det närmare. Låt oss i stället se vad som har hänt. Vistelsen på Gotenius har blivit mycket längre än vad någon räknat med. Det är mycket som har gjorts, och varje gång något har åtgärdats har något nytt dykt upp. Jag är full av beundran över de eldsjälar som hela tiden håller på och arbetar ombord. Då tänker jag i första hand på Lasse Zimmerman, Kjell Magnusson, Odd Kristiansen, Börje Eriksson och Erik Andersson. I maskin har det utförts så mycket att det är omöjligt att skriva ner allt, det skulle ta allt för lång tid. Men det kan nämnas att huvudmaskinen nu är som ny (?). Bara arbetet med luftpaketen i spolluftsbältet borde renderat de medverkande en medalj! 700 backventilplåtar av syrafast rostfri plåt fick tillverkas då de inte längre finns att få tag på. Tre veckors leveranstid! Det var jobbigt nog att demontera det hela, och inte var det lättare att återmontera dem. Men gjort blev det. Tankarna är rengjorda, liksom hela maskinrummet som är nerspolat. Nu på slutet har det också tillkommit en snedskuren krök på avgasröret. Detta för att maskinisten skall slippa gå upp på skorstenen varje gång och ta av locket.

På däck har Kjell, sin vana trogen, förbättrat Herkules utseende högst avsevärt. Hela utsidan är målad, liksom namnet. Sedan har han fortsatt inombords med toppar på kapparna som nu lyser vackert ljusgrå. Teaken på bryggan får sig också en välbehövlig tillsyn. Det är inte svårt att se var han har varit och lackat. Den 1 juli gick vi ut på en provtur med Göran Ehrenpohl, Transportstyrelsens inspektör, ombord. Det blev en liten tur ut till Nya Varvet och sedan in i Frihamnen ett svep. Det hela resulterade i ett par små anmärkningar, som nu är åtgärdade.

Den 6 juli körde vi en tur för sjöbegravning ost om Grötö. På hemresan steg avgastemperaturerna ganska ordentligt, varför vi fick ’lusköra’ hem igen. Det visade sig vara kylvattenpumpen som inte fungerade. Resultatet blev Gotenius igen, där pumpen togs iland och överhalades. Nu fungerar den igen. Verkan kan jämföras med en prostataoperation! Efteråt blir det bra sprutt!

Den 20 juli körde vi ännu en sjöbegravning, denna gång en gammal medlem, Ralph Grundell. Hans önskan var att hans aska skulle strös utanför Torholmen, SV Amundön. Sä blev det. På hemvägen, strax innan ankomsten, slutade roderlägesvisaren att fungera, KaMeWa:n började krångla och roderrörelsen blev mycket långsam. Allt på en gång. Så nu blir det en tur till Gotenius igen! Men när året är över hoppas jag att allt skall vara OK. Till sist ännu ett upprop! VI BEHÖVER MER FOLK, BÅDE I MASKIN OCH PÅ DÄCK! Annars kommer Herkules snart att bli liggande vid Maritiman enbart till beskådan! Kalle