I mitten av april åkte täckningen av. Vi var några stycken som passade på i samband med att Maritiman gjorde en del omflyttningar av flytetygen. Bl.a. drogs fiskebåten Gudrun ut för sista gången. Det var dags för skrotning. Hon läckte som ett såll, och att sätta henne i stånd skulle bli alldeles för dyrbart. Det enda som skulle tas till vara var maskin och styrhytten. Nåväl, vi fick utan större problem av täckningen, och sedan gick allt riktigt fort. Radarmasten kom upp, och när den var på plats, väl tätad mot underlaget och alla bultar dragna, kom också radarn på plats. Radioantenn och strålkastare var nästa attiraljer att sättas upp på sina platser. Sedan var det dags att montera radion i sin ställning, GPS:en i sin. Efter ett anrop till ’VTS Gothenburg’ konstaterades att det fungerade utmärkt. Vi var i princip klara för körning. Det enda som återstod var inkoppling av radarn. Den 23:e var det så dags för en första provtur. Innan avgång var jag nere och kopplade in radarn. Det kärvade lite och jag fick ta till lödkolven, men efter ett tag var det klart och radarn kunde provköras. Som förväntat gick det bra. Klockan 1115 gick vi så från vår liggeplats. Ombord fanns, förutom oss fyra i besättningen, Lasse Z, Kjell M, Börje E och jag själv, två man från ’Berg Propulsion’, nämligen Lennart Isaksson och en av hans vapendragare. Färden gick ut mot Gäveskär, och sedan ner sydvart och in mot Långedrag. Allt verkade fungera helt enligt förväntningarna. Det var endast roderlägesvisarna som envist vägrade visa någon rodervinkel förrän rodret låg dikt. Efter c:a två timmars körning, klockan 1310, var vi så tillbaka vid Maritiman och kunde konstatera det fungerade som förväntat, med nämnda undantag. Nu ser vi med tillförsikt fram emot kommande körningar under sommaren och hoppas att de blir många. Problemet är bara kompetent besättning. Tänk om vi kunde få några fler som kunde vara med och köra. Vilken lättnad det skulle vara. Kalle