Kategori: Okategoriserade

Det har visat sig att det nylagda trädäcket under kapellet har en tendens att sära på sig när man är ute och kör. Något måste alltså göras! Sagt och gjort! Av det resterande virket sågade vi upp c:a 20 mm breda lister med hjälp av Maritimans verkstad. Dessa lister har vi, d.v.s. Ole och jag, sedan skruvat fast i råsponten längs med tväråsarna, och se – det fungerade! Nu sitter det hela ihop och vi skall inte behöva riskera något framtida sönderfall, Det återstår fortfarande att jämna till för- och akterkant så att kapellet inte slits sönder mot ändarna av råsponten. Med lite tur skall det vara klart vecka 40. Sedan väntar vi på att kapellmakaren skall komma och fixa till det sista, d.v.s. en förkant och en akterkant. När allt detta är klart skall vi kunna stänga till hela akterdäck så att det blir som ett tält. Bra att kunna göra om väderleken är lite otjänlig. Söndagen den 2 oktober hände något som väl alla göteborgare känner till och även de flesta andra svenskar. Då gav sig Ostindiefararen ’Götheborg’ iväg på sin långa resa till Kina. Naturligtvis var vi ute med Herkules och följde henne ut en bit på vägen. Ett storslaget skådespel. Har väl aldrig sett så mycket folk på kajerna runt hamnen. Överallt där det fanns en möjlighet att stå, stod det folk. Vi var 30 personer ombord. Det var vi som arbetar med Herkules och en hel del vänner och anhöriga som njöt av skådespelet och det fina vädret. En stor eloge till Rolf N. som med verklig ackuratess såg till att hålla Herkules i en, för alla oss andra, perfekt position. Detta kan ha varit årets sista körning. Det brukar normalt inte vara någon större efterfrågan på turer i skärgården när temperaturen börjar krypa ner under 10 grader, så vi får nog inrikta oss på att förbereda för vinteruppläggning. Kalle

Det var tänkt att vi skulle köra turer i hamnen under Göteborgskalaset, men eftersom Börjesson, sponsrade av Göteborgs Hamn, körde gratis turer varje dag lade vi ner projektet. Det är ju tyvärr svårt att motivera folk att åka med oss och betala 40 kronor när de kan åka gratis med ’Hebbe Lelle’. Den 9:e var vi emellertid ute och rörde på oss. På initiativ av Ole Christiansen gick vi 0930 på morgonen ut och mötte den lilla danska fullriggaren ’Georg Stage’. Ombord var vi totalt 26 personer, bl. a. Danske konsuln och den danske sjömansprästen. Med hjälp av en från brandkåren inlånad bensindriven pump hade vi riggat till två vattenkanoner. Det var en ståtlig syn när ’Georg Stage’, tyvärr utan segel satta, kom emot oss strax syd Rivö Huvud. Vi hälsade henne på sedvanligt sätt med ljudsignaler och rundade sedan hennes akter och följde henne hela vägen in till Stenpiren, där hon förtöjde. Att döma av besättningens reaktioner var det ett uppskattat inslag. Vi belönades av eleverna ombord genom att de gjorde ’vågen’ ett flertal gånger. Det var en vacker syn att senare gå på kajen och beskåda det vackla fartyget som låg väl förtöjt på västsidan av stenpiren. Tyvärr fick jag aldrig tid att gå ombord och beskåda det hela på närmare håll, men jag räknar med att ha större tur nästa gång. Kalle

Det verkar som om man har slöat till lite grann! Kan det vara sommarvärmen som har smugit sig fram och lagt beslag på energin? Trots allt har det dock hänt en del sedan jag var inne senast. Rent arbetsmässigt har ännu en lanterneplattform förnyats och fått ett par färglager. Sedan har även en del nya förtöjningsändar tillverkats av en kvajl nytt tågvirke vi hade liggande under backen. På resefronten har vi kört tre nya turer. Den 13/8 var det en körning ut till Hönö Fiskemuseum med 22 man ur U-båtsklubben. Den resan är alltid lika uppskattad. Lördagen därefter, den 20:e, var det stort bröllop ombord. Det hela tilldrog sig ute vid Nya Varvet där brudpar och präst stod uppe på bryggvingen medan resten av gästerna hade samlats på kajen nedanför. Efter vigselakten blev det så en rundtur runt i hamnen med samtliga, brudpar och bröllopsgäster. . På söndagen var det så ”Honkens” tur. Vår ”hemsideföreståndare” hade äntligen tagit sitt förnuft till fånga, och ingick i det äkta ståndet lördagen den 20:e. Då han har sina rötter i Finland och hans fru sina i Tyskland, föll det sig naturligt att dagen efter, söndag, visa gästerna vår vackra skärgård. Det blev en mycket uppskattad resa förbi Långedrag, ”Kössö” och in i ”Snobbrännan” där vi vände och tog samma väg tillbaka. Kalle

Sommaren gör att jag tyvärr inte har tillgång till dator. Jag tillhör den gamla typen som vägrar att förse sommartorpet med livets alla bekvämligheter, så då får det dröja lite ibland. Jag har det viktigaste – SNICKARSTUGA!!!!!! Den 29:e körde vi en resa upp till Marstrand med ett gäng från firman Marelco. Avfärden gick vid 18-tiden, och efter de att de hade roats sig och ätit i Marstrands blev klockan mycket innan vi var hemma igen, närmare 0200. Men trevligt var det, det var alla överens om. Kjell M. har börjat arbeta med skorstenen. Som vanligt när han håller på så finns det inga genvägar, utan allt skall göras precis så bra som det bara går. Så blir det bra också! Det är en fröjd att se på när han jobbar, snacka om yrkesman. Olle K. I Uddevalla fick tyvärr lägga in sig för operation för ett par veckor sedan, men han låter redan hälsa att han snart är på gång igen. En del människor bara går inte att stoppa. Den 10/7 kördes en resa för Klubb Maritim, Västra Kretsen. Det gällde, som alla förstår, en tur ut till avgången av Queen Elisabeth II. Det var ett gäng, 30 man starkt, som med kameran i högsta hugg såg till att förse sig med bilder av dagens händelse. Jag skulle nog tro att alla var belåtna, för det är ju inte alltid som vädret räcker en hjälpande hand, men så var det i det här fallet. I övrigt pågår lite småarbeten. Mittåsen över akterdäck är nymålad, i maskin hålls det hela tiden på med vaskning och målning, och själv springer jag ibland runt och vet inte riktigt vad jag håller på med. Jag har nu, trots allt, varit nere i Sjöfartsverkets fina lokaler vid Klippan. Där träffade jag Johan Wikman, som var ombord och gjorde besiktningen. Vi hade en liten trevlig pratstund där jag avrapporterade till honom vad som hade hänt sedan dess. Det var vatternprover, belysning på alla livbälten, nytt livbojsljus, isolering av avgasrör till hjälpkärran och sist, men inte minst, rapporteringen av passagerare. Det senare har varit ett orosmoment sedan Kustbevakningen i Kungshamn lades ner, men nu har vi fått en fax ombord och kan nu via fax rapportera till MRCC i Göteborg. Allt detta är även infört i Säkerhetshandboken ombord. Det är inte utan att man ibland blir lite yr i huvudet, men det kanske är ett normaltillstånd. Nu får det vara bra för idag. Vi får se när jag tittar in igen. Kalle

Så var det dags igen. Sedan senast jag var inne och berättade om vad som tilldragit sig har det faktiskt hänt en del nytt. Vi har inte haft några körningar, men det får betraktas som varande normalt, eftersom det nu är semestertider, och det för det mesta är firmor som anlitar oss. När de har semester har de väl annat i tankarna än personalresor! De som har besökt Maritima Centret, eller som det nu så vackert heter – ”Maritiman” – har säkert lagt märke till Herkules nymålade skorsten. Den lyser verkligen upp det hela. Det vackra Johnson – märket pryder sin plats, minst sagt. Tack Kjell för det jobbet! Dessutom har nu det efterlängtade kapellet kommit på plats. Än så länge är det ”bara” täckt över åsarna och längs sidorna, men vilket lyft! Det kommer att öka användbarheten högst betydligt. När sedan för- och akterkant kommer på plats blir det som ett tält, där man efter behov kan öppna upp de delar man önskar. Ett stort tack till Ole Christiansen för den sponsringen! Vad som inte syns vid ett besök på Maritiman är att radarn nu fått sin slutliga strömförsörjning ordnad. Det gammal batteriet med tillhörande laddare var alldeles för klent dimensionerat för att klara av radarns behov, så nu har det bytts ut mot ett 80 Ah:s underhållsfritt batteri och en laddare som ensam klarar av att driva radarn. Detta skall förhoppningsvis bidra till större tillförlitlighet. Sedan kan också nämnas att vi nu har fått våra nya certifikat ombord. Dels det ”Nationella Säkerhetscertifikatet” och dels ”Certifikatet över godkänd säkerhetsorganisation”. De har båda en giltighetstid av 5 år, under förutsättning att de stipulerade mellanbesiktningarna görs. Detta får vara allt för i dag, vi hörs! Kalle

Sommaren börjar göra sig alltmer påmind nu. Lördagen den 11:e kördes årets medlemsresa ut till Vrångö och den nya fiskehamnen. C:a 25 personer deltog i resan som, trots att deltagarna drabbades av lite regn, genomfördes till allmän belåtenhet. Det serverades lite kaffe och tilltugg, så hungerkänslorna hölls i schack. I övrigt har Ole C. påbörjat dragningen av ledningar till varmvattensberedaren som i ett senare skede skall göra det lite enklare att t.ex. diska. I maskin pågår en del upprensningsarbete. Det finns en hel del att göra där nere, bl.a. en rejäl rengöring med påföljande målning. De defekter som noterades vid inspektionen förra veckan har i stort sett ordnats till. Endast ett par detaljer kvarstår. Kalle

Veckorna går och midsommar har vi lagt bakom oss. Vecka 24 bjöd på två körningar. På tisdagen körde vi tre timmar i skärgården med Ericsson Microwave, och på torsdagen körde vi ett gäng från Långedrags gamla ångbåtsbrygga till L:a Kalvsund. Båda körningarna gick efter planerna, och vi lämnade iland två nöjda och glada gäng. Kapellet kommer att låta vänta på sig till vecka 29, men då skall det vara klart enligt tillverkaren. Kommer att bli ett lyft för båten. I maskin pågår nu rengöringen för fullt. Det är mycket som skall fixas till; många vrår som skall åtgärdas, och tid tar det. Men tid får det ta, bara det blir av. Nästa körning blir den 29:e, troligtvis en resa tur och retur Marstrand. Ser fram emot den, det är alltid lika trevligt att smyga upp i Albrechtsunds Kanal. Allt för denna gången. Kalle

Veckan började bra! Tre gubbar från ”Flottans Män” kom ombord, fullt arbetsberedda. Det hände helt plötsligt en hel del! Med tanke på att det skulle köras en chartertur på torsdag röjdes däcket upp med en hiskelig fart. Byssan rensades på allt ovidkommande (vilket var en hel del!) och i övrigt uppstod som genom ett trollslag en viss ordning. Det verkade som om de tre gentlemännen, Göte, Janne och Rune, hade fattat ett visst tycke för båten och hotade med att återkomma. Hoppas att vår Herre står oss bi och detta blir ett faktum! På torsdagen gick så årets första chartertur av stapeln. Ett gäng ungdomar, konfirmander, skulle under sin prästs ledning köras upp till Lödöse. En mycket lyckad resa med ett gäng nyfikna ungdomar som var precis så frågvisa som vi vill att de skall vara. Tyvärr fick vi inte njuta av deras sällskap på hemresan, utan jag fick hålla tillgodo med Lasse Z och Esso, vilket trots allt gick ganska bra. Vädret var även det på sitt bästa humör, så årets charterverksamhet kunde inte börjat mycket bättre. Annars har det inte hänt så mycket, delvis p.g.a att Ole C varit i det stora landet på andra sidan Nordsjön och återkommer först den 10/5. Men då hoppas vi att det åter drar igång. Kalle

Arbetet med att fixa solsegelåsarna fortsätter. Det tar sin tid, men det viktigaste är att det blir riktigt gjort, så att kapellet får ett bra underlag. Den informationsskylt som vi så länge har efterfrågat är nu äntligen klar. Nu återstår bara att fixa ett par fästpunkter för den uppe på styrbords bryggvinge, sedan kan den visas för den breda allmänheten, och sprida lite information om fartyget. På lördagen hade vi en körning med bröllopsgäster. Resan gick från GMC på en två timmar lång hamnrundfart för att sedan sluta på Eriksberg, där ett stort antal mycket nöjda gäster gick iland. Nu vill vi bara ha lite varmare väder så att flera kan lockas hyra Herkules. Men det får nog ordnas av någon högre upp. Kalle K

Det har varit tyst ett tag på denna sidan. Delvis beror tystnaden på att undertecknad varit ute på ett litet sjöäventyr tillsammans med en svåger från Västervik, ett äventyr som bestod i att bistå honom med hans nyinköpta Polar 29:a från Myggenäs på Tjörn till Mariestad. Dessutom har det hänt en del andra saker som har hållit mig borta från datorns tangentbord, men det är inget att orda om. Ombord fortsätter arbetet oförtrutet. De ”nya” gubbarna från Flottans Män har uppvisat en energi som gör mig lite avundsjuk. ”Underredet” till kapellet är nu som nytt! Det innebär att vi, förhoppningsvis, har ett nytt kapell ombord innan denna månads utgång. De har även börjat jobba med teaken, både lejdare och bänkar har fått sin första behandling. Sedan står styrhytten i tur. På charterfronten ser det faktiskt ganska ljust ut. Sedan förra rapporten har vi kört följande resor: 14/5 kördes ett bröllopssällskap från GMC till Eriksberg, en kort, men intensiv, resa. 30/5 körde vi Frykens Vänner en tur till Fiskemuseet på Hönö. En trevlig resa som även bestod i en serverad måltid i museet, där även besättningen var inbjudna. All heder åt museets personal för den smakliga måltiden! 1/6 hade vi Sjöfartsverkets inspektör ombord för förnyelse av säkerhetscertifikatet. Det blev en resa ut till i höjd med Nya Älvsborg, där vi testade fartygets manöverförmåga. Inspektören var nöjd med resultatet så färden gick åter in till GMC. I övrigt blev det ett par mindre anmärkningar som kommer att vara avhjälpta inom en kort tid. Kalle